Han skulle bli präst, Rune Lindström, men han blev i stället manusförfattare, skådespelare och vår tids mästare i bygdespel. Himlaspelet i Leksand, Ingmarsspelen i Nås och Skinnarspelet i Malung har satt Dalarna på kartan som "sommarspelens landskap". Rune Lindström avbröt sina studier i teologi när han fick oväntat stor framgång med sitt första spel Ett spel om en väg som till Himla bär kallat Himlaspelet som hade premiär 1941. Rune Lindström spelade själv huvudrollen.

Skinnarspelet, Den underbara pälsen, blev Rune Lindströms sista stora bygdespel. Det är "en folklustig sångsaga", för att använda författarens egna ord, som alltsedan premiären i juni 1967 inleder midsommarfestligheterna i Malung. Spelet tillkom på initiativ av ordförande i Malungs turistförening, Ingvar Hejenstedt, som ville hedra de vandrande skinnarna på bygden. Skinnarspelet skiljer sig i många avseenden från de två föregående spelen som har historiska händelser som teman. I Skinnarspelet har Rune Lindström använt sig av grundtanken i Shakespeares pjäs "Så tuktas en argbigga", men förlagt berättelsen till skinnarbygd. Skinnarna syr den underbara pälsen som ska passa den man som sturska Brus Britta lovar att gifta sig med.

I mitten av 60-talet arbetade Rune Lindström på Stadsteatern i Stockholm där han träffade musikern Jan Johansson. Det finns ett stråk av vemod i Jan Johanssons musik som stämmer väl överens med Rune Lindströms lyrik. Det blev Jan Johansson som kom att skapa den musikaliska inramningen till Skinnarspelet, - han komponerade stora delar av musiken själv och gjorde de musikaliska arrangemangen till de redan tonsatta folkvisorna.
Musiken till Då väntar jag vid vägarna skrevs av Anders Börje som var revyartist, sångare, kompositör och Bellmantolkare. Musiken till Visa vid midsommartid är tonsatt av Håkan Norlén, vistonsättare och radioproducent som skrev musik till en rad av Rune Lindströms texter.

Jan Johansson har själv sagt att han drogs till svenska folkvisor för att de påminner honom om vissa moment i jazzen.
- "De blå klangerna" som är motsatsen till slutna och militäriska - de lockade mig. Och visorna har en suggestiv rytm, som är inbyggd i själva melodin. Det räcker att spela dem som de är, och man behöver inte öka deras innehåll av rytm genom att t ex använda trummor.
-En sak ville jag inte, när jag började spela svenska folkvisor: förgylla dem, försöka förbättra dem eller lägga till lustiga harmonier...Men jag ville inte göra våld på stilen, den har en alldeles för klar profil för att man skulle vilja fingra på den. Då blir det inte längre svenska folkvisor för mig. (text från baksidan av skivkonvolutet Jazz på svenska, intervju av Ingmar Glanzelius)

Det var också på Jan Johanssons initiativ som musiken i Skinnarspelet kom att framföras av en jazzorkester under ledning av Arne Domnérus. Nu har Arne Domnérus orkester ackompanjerat Brus Britta, Lustig Per, skinnarlaget och de andra i Orrskogen i Malung varje midsommar i 38 år. Sedan 2000 leder Kjell Öhman orkestern som i 2005 års tappning består av Kjell Öhman själv på piano, Rune Gustafsson på gitarr, Hans Backenroth på bas, Jocke Ekberg på trummor och Johan Hörlén på klarinett.

Genom åren har en rad kända artister och skådespelare stått på naturscenen i Orrskogen. Brus Britta har gestaltats av Margareta Jonth, Anna Lotta Larsson och Lena Ericsson, Lustig Per av Tommy Körberg, Mikael Samuelsson och Anders Ekborg. Rollen som Skinnarmäster har spelats av George Thunstedt och Evert Sandin. Sångaren Per Grundén - en riktig veteran i sammanhanget - har haft rollen som både Lustig Per och Skinnarmäster.

I 2006 års upplaga av Skinnarspelet spelas Brus Britta av Meta Roos, Lustig Per av Janne Åström och Skinnarmäster av Kalle Moraeus. Birgit Carlstén är regissör.

Läs mer om Skinnarspelet på www.dalaspelen.com

Läs mer om Meta Roos på www.metaroos.com
Läs mer om Janne Åström på www.janastrom.com
Läs mer om Kalle Moraeus på www.kallemoraeus.com

Läs gärna mer om dalaspelen i Per-Ola Björklunds utmärkta bok Dalanöjen.
Jazz på svenska med Jan Johansson och Georg Riedel är utgiven av AB Megafon.